Sju bröder (finska: Seitsemän veljestä) är en roman från 1870 av Aleksis Kivi. Sju bröder är en av de första romanerna som skrevs på det finska språket, varför den räknas som en hörnsten i finsk litteraturhistoria. Den handlar om sju bröder och deras liv i Jukola, Impivaara och Toukola.

Romanen fick efter utgivningen mycket hård kritik, och Kivi hann aldrig uppleva den uppskattning boken senare fick och dess roll som förebild för flera andra författare
Sju bröder finns i svenska översättningar av Per Åke Laurén 1919, Elmer Diktonius 1948 och Thomas Warburton 1987. Lurens dramatisering baserar sig på Warburtons översättning.

Sju bröder utspelar sig under tio år och handlar om sju odågor till bröder som bor i Jukola med sin mor. Efter moderns död blir bröderna tvungna att växa till sig och bli något så när samhällsanpassade medborgare. Boken beskriver finländarnas övergång från jägare och fiskare till bofasta jordbrukare.

Sju bröder på Lurens
Sju bröder har uppförts två säsonger tidigare på Lurens, somrarna 1968 och 1969. Då var det frågan om en traditionell uppsättning i legendariska Lurensregissören Börje Lampenius regi.

 Aleksis Kivi
Aleksis Kivi, egentligen Alexis Stenvall, föddes 10 oktober 1834 i Palojoki by i Nurmijärvi socken, Nyland och 31 december 1872 i Syvälahti i Tusby kommun. Kivi var son till byskräddaren Erik Johan Stenvall och Anna-Kristina Hamberg. Han hade tre äldre bröder och en yngre syster Agnes (som dog när hon var 13 år). Han kom som tolvåring till Helsingfors och var en tid lärjunge i Högre svenska elementarläroverket. Tack vare sin språkbegåvning lärde han sig snabbt svenska. Rektor på läroverket var skalden och kritikern Fredrik Cygnaeus. Kivi tog efter mycket om och men studenten hösten 1857.

Då Kivi inledde sin produktion fanns inte någon finskspråkig litterär tradition, endast enstaka andra författare skrev på finska. Kivi var tvungen dels att utveckla det finska språket, dels att möta fördomarna mot finska som litterärt språk. På Fanjunkars i Sjundeå mötte han sin mecenat, Charlotta Lönnqvist, som lät honom bo hos sig 1864–1871. Här hade Aleksis Kivi sin produktivaste tid som vuxen författare, där skrev han också sina mest kända verk.

Hela Kivis liv var också en enda strid emot nöd och sjukdomar (dipsomani). Hösten 1870 insjuknade han i en obotlig sinnessjukdom och togs in på Lappvikens sjukhus. Han dog nyårsnatten 1872 i sin bror Alberts stuga Syvälahti vid Tusby träsk.