2017 Musikalen Sällskapsresan

Spelsäsongen 2017 var det dags för en humoristisk musikal i Lurensparken. Efter energisk korrespondens med Sverige fick Lurens äran att i Finland uruppföra Musikalen Sällskapsresan. Musikalen som är skriven av poplegenderna Bengt Palmers och Jakob Skarin hade världspremiär i Sverige endast två år tidigare, och nu stod alltså Lurens i tur. Palmers och Skarin, med stöd av upphovsmannen Lasse Åberg, litade på Lurens presentation av konceptet och det var bara att ödmjukt tacka för förtroendet – en amatörteater fick äran att uruppföra musikalen i Finland! Detta berättar en hel del om Lurens anseende inom teaterkretsar.

Musikalen Sällskapsresan baserar sig på Lasse Åbergs legendariska filmkomedi från 1980. Även som musikal blev Sällskapsresan direkt en succé och spelade för fulla hus på Nöjesteatern i Malmö och Chinateatern i Stockholm. På Lurens ville man omarbeta musikalen så att den bättre skulle sitta i Svenskfinland och det godkände upphovsmännen.

Till regissör valdes i ett tidigt skede Oskar Silén, som visat sitt kunnande under de två senaste säsongerna. De övriga i produktionsgruppen hade stark anknytning till Lovisa, vilket var glädjande. Den musikaliska ledaren Kalle Katz, sånginstuderaren Mirella Pendolin-Katz, koreografen Susanna Karvinen och kostymören Frida Hultcrantz var alla Lovisabor och proffs inom sina specialområden.

I huvudrollen som den bortkomne mammaspojken Stig-Helmer Olsson gjorde Kim Snygg en bejublad Lurensdebut. Kim som har en lång teatererfarenhet från bl.a. Raseborgs sommarteater hade blivit östnylänning, och här fick Lurens en förstärkning som hette duga. Motspelerskan Majsan Lindberg gestaltades av Borgåbon Ilona Wiksten. Också hon debuterade på Lurens, och på vilket sätt! Ilona hade redan gedigen musikalerfarenhet och är utbildad inom musik och det syntes verkligen i prestationen. 

I den andra kvinnliga huvudrollen, Majsans syster Sivan, såg vi produktionens sånginstuderare Mirella Pendolin-Katz. Mirella visade sannerligen sin komiska begåvning och hennes sångprestationer var just på den nivå som man kan förvänta sig av en utbildad jazzsångerska. I den andra manliga huvudrollen, som östnylänningen Ole Blomqvist, (i originalmanuset norrman) såg vi Lurensbekantingen Tage Fredriksson. Tages prestation hyllades både av press och publik och man kan konstatera att han fick spela ”på hemmaplan”, infödd Liljendalbo som han är. Även de övriga prestationerna berömdes av både press och publik. Det slogs säkert rekord i positiv respons via sociala medier denna sommar.

Helt utan malörer genomfördes inte denna spelsäsong heller. Bl.a. vägrade vridläktaren starta till andra akten under en föreställning. Hur skulle man lösa detta? Jo, improviserat spelades andra akten i sin helhet mot bufféområdet. Inte kunde detta vara ett problem då de flesta andra teatrar också tvingas klara sig utan vridande läktare, eller hur? 

I sin recension skrev Hufvudstadsbladets Mats Liljeroos som slutkläm: ”fingertoppskänslan säger mig att det är historiskt drama som gäller om ett år. Förhoppningsvis dock spetsat med en rejäl dos musik.” Det återstod att se om Liljeroos fingertoppskänsla slår in …

Sommaren var till en början väldig ostadig men det till trots landade publiksiffran på 8 914. Räknar man med genrepspubliken växer siffran till närmare 9 300. Över hälften av föreställningarna var utsålda och det var stundvis trångt om saligheten. Men som man brukar säga, sämja ger rum. Och på Lurensläktaren finns det sannerligen sämja.