1997 beslöt man att sätta upp en pjäs som länge varit på tapeten. Smugglarkungen av Huldén och Ahlfors med musik av Lasse Mårtensson kunde anses som ett säkert kort. Dessutom satt pjäsen bra i den östnyländska sommaren eftersom smuggleriet hade varit en mycket utbredd form av utrikeshandel på orten. I programbladet berättar professor Olle Sirén om att Algot Niska, (som pjäsen handlar om) också spelade vänsterytter i Lovisa Tors fotbollslag i början av 1910-talet. Matcherna utkämpades på Rådhustorget och som omklädningsrum fungerade poliskammaren i rådhuset, ty polischefen var Tors ordförande. Därmed hade Niska gjort sin första bekantskap med ordningsmakten. Till regissör kallade man tredje året i rad Göran Sjöholm. Den klassiska pjäsen och Mårtenssons fantastiska musik gjorde att publiken åter hittade tillbaka till Lurens, 7 166 åskådare såg pjäsen.
SMUGGLARKUNGEN av Lars Huldén och Bengt Ahlfors (musik Lasse Mårtensson)
regi: Göran Sjöholm
kapellmästare och arrangör: Arno Kantola
dekor: Kjell Widlund
sömmerska: Desirée Kantola
tekniker: Peter Ryynänen, Michael Mårtenson, Markus Krogars, Patrik Kiviranta
musiker: Arno Kantola, Stefan Backas, Tua Lindholm, Maria Lill-Smeds
smink och frisyr: Mona Andersson
rekvisita: Birgitta Tapper
planteringar: Ann-Helen Grundström
Roller
Vilgot: Leif Andersson
Bränns, polismästare: Tom Pallas
Ede, nykterhetsnämndens ordf: Yngve Grönmark
Solveig, hans dotter: Maggi Järnström
Fagersund, fiskare: Jan Ståhl
Fagersundskan, hans hustru: Stina Salonen
Saga, deras dotter: Heidi Hafrén
Kalle, en grannpojke: Micke Laakso
Samuelsson, redare: Kenneth Hansson
Hildur Nybrunn, provisor: Agneta Relander
Buske, häradshövding: Rolle Adolfsson
Svea, Casinots föreståndare: Ann-Helen Grundström
Äldre konstapel: Jouni Souva
Yngre konstapel: Tony Buddas
En smugglare: Alf Elgström
Kören: Benita Backas, Eila Haddas, Desirée Kantola, Aila Suhonen
Barn: Jenni Gröndahl, Joonas Niemi, Dani Ryynänen, Pamela Nyholm
