Hösten 1965 åkte en del av förbundets styrelse upp till Pyynikki i Tammerfors där landets första vridläktare fanns. När de kom hem kontaktades Lovisa stads byggmästare Håkan Lindström för att får ritningar gjorda. Lindström sade att ”jag vet inte riktigt, jag skulle nog behöva se vridläktaren själv”. Sven Andersson tog honom med i sin bil och åkte upp till Pyynikki på tu man hand. Håkan antecknade lite på plats, och efter några veckor ringde han och sade ”nu har jag ritningar, nu kan vi sätta igång”.
Den slutgiltiga kostnadskalkylen steg till 44.900 mark, och därtill kom värdet av inemot 1000 stockar. Dessa och en summa kontanter insamlades i verksamhetsområdet av 63 ombud.
Huvudsakligen ordnades finansieringen dock med lån, varav ett togs personligen av ordföranden Erik Andersson med några styrelsemedlemmar som borgesmän.
Den 19 juni 1966 vallfärdade premiärpubliken till Finlands andra och Svenskfinlands första vridläktare för att bevittna nypremiären av Dunungen och framför allt för att uppleva det snurrande undret.
DUNUNGEN av Selma Lagerlöf
regi: Hedvig Sievers
kostymering och dekor: Sigge Strömberg
Roller
Brukspatron Teodor Fristedt: Rolf Adolfsson
Bergsrådinnan Fristedt, hans mor: Inger Ollas
Mauritz Fristedt, hans brorson: Per Tuominen
Anne-Marie Ehinger, Mauritz fästmö: Inge-May Hydén
Hushållerskan Frida: Anna-Lisa Hydén
Inspektor Nyberg: Lars Tallberg
Kusken Karl-Otto: Sven Andersson
Trädgårdsmästare Wilhelmsson: Göran Wiksten
Kunglig sekter Kolmodin: Paul Haddas
Förvaltar Borgström: John Povenius
Elisabeth Westling: Else-May Lindström
En pojke: Ove Grundström
Underhavande, gäster och tjänare
-
Pressen bevakade det unika byggnadsarbetet.
-
Premiär den 19 juni 1966
-
Vridläktarpremiärdagen 1966 var det så hett att en del var tvungna att uppsöka skugga.
