Sommaren 1965 kunde den östnyländska teatern äntligen flytta hem. Östra Nylands Ungdomsförbund fick dispositionsrätten till Lurens gård, som testamenterats till Pernå kommun av löjtnantskan Elise Lindfors. Gården hade stått tom en tid och parken var igenvuxen. Under våren 1965 gjordes ett massivt arbete för att snygga upp området. Samtidigt övade man in Selma Lagerlöfs Dunungen under ledning av Hedvig Sievers inför sommaren. Anmärkningsvärt var att samma människor som röjde parken och renoverade karaktärshuset även medverkade i pjäsen. Publiken, som satt på bänkar i parken där vridläktaren nu befinner sig, uppgick till 2 000 personer den sommaren. En kväll efter att sista föreställningen hade spelats befann sig en del av ÖNUF:s styrelse på Lurens och röjde undan inför vintern. Det var Erik Andersson, Helmer Lindvall, Pelle Tuominen, Lennart Löflund och Sven Andersson. Man satt i parken och funderade på att något måste göras, publiken ser inte och hör inte. Lennart sade ”ska vi bygga en vridläktare” och alla skrattade. Lurenssnurran börjar ta fart.
DUNUNGEN av Selma Lagerlöf
regi: Hedvig Sievers
kostymering och dekor: Sigge Strömberg
inspicient: Lars Tallberg
planteringar: John Povenius
Roller
Brukspatron Teodor Fristedt: Rolf Adolfsson
Bergsrådinnan Fristedt, hans mor: Inger Ollas
Mauritz Fristedt, hans brorson: Per Tuominen
Anne-Marie Ehinger, Mauritz fästmö: Inge-May Hydén
Hushållerskan Frida: Anna-Lisa Hydén
Inspektor Nyberg: Lars Tallberg
Kusken Karl-Otto: Sven Andersson
Trädgårdsmästare Wilhelmsson: Göran Wiksten
Kunglig sekter Kolmodin: Paul Haddas
Förvaltar Borgström: John Povenius
Elisabeth Westling: Else-May Lindström
En pojke: Ove Grundström
Underhavande, gäster och tjänare
